Onico

Jag vill inte låta cynisk, men början av mitt snusfria liv gick ju för lätt för att vara sant. Hur kunde jag vara så dum och ta ut "segern" i förskott? Eftersom jag vet att jag inte får snus så vill jag bara stoppa något annat i munnen. Min hunger och mitt sockersug är bottenlöst. Det är påskens fel, då det räcker med något sött så är det kört. Min livhake är nu Onico men råkade hitta den här artikeln och blev genast en aning dyster. Snus får man iaf inte karies av. Ikväll står zumba på schemat, hoppas det ger en timmes avbrott i kampen!

Lånad bild

Hellre nikotinberoende än tjock?

Svar ja. Fy tusan vad jag är hungrig och sugen hela förbannade tiden! Blir som besatt av att äta. Tuggummi är till föga hjälp. Vore det inte underbart om man bara kunde stänga av hungern/sugen?

En snusfri påsk

Så var påsken snart över. Det har varit väldigt skönt att vara ledig, även om ledigheten mest varit en matorgie utan dess like. Har fortsatt tugga tuggummi när jag blir sugen och unnade mig faktiskt en dosa onico (trots att jag sagt att jag inte skulle hålla på med sådant). Vad gäller mitt humör så känns det som att jag är lite i obalans. Ena sekunden glad, andra gråtfärdig. En berg- och dalbana skulle man kunna säga.

Chock?

Nu har jag varit snusfri i ca 3 dagar. Jag förstår ingenting. Det här är ju som en dans på rosor. Vart är abstinensen?? är min kropp i chock? Det här går inte ens att jämföra med att bli av med ett sockerberoende, som är hundra gånger värre!

Undra hur rolig den här bloggen blir nu...:)

Dag 1 - jag överlevde

Första dagen helt utan snus. Ärligt talat trodde jag att det skulle vara värre! Utan den där kicken som snusen ger är jag lite nere, men annars så känns det faktisk helt ok. Har tuggat en hel del tuggummi under dagen, mot eftermiddagen blev jag och mina käkar rätt less så då gick jag och köpte en sån där fejk-snus. Hellre det än att stoppa papper under läppen. Det gör rätt stor skillnad att få ha någonting. Jag har kanske någon gång sagt att jag aldrig skulle lägga pengar på en sån grej, men man har väl alltid rätt att ändra sig..

Startskott!

Sådär ja. Nu är jag igång. Jag sparade sista snusen in i det sista med stor vånda. Ville bara ta den och njuta men samtidigt ville jag spara den in i det längsta för att jag visste att det var den sista jag fick. Och ja jag inser själv hur töntigt det låter. Jag känner mig redan lite nere och vill stoppa något i munnen. Försöker trösta mig med att det finns andra saker i livet än snus, exempelvis tuggummi..

Smärre felberäkning

Onsdag morgon? Nästan så jag blir orolig över min bristande självinsikt. Jag har en portion kvar och har dessutom snålat hela eftermiddagen. Lovade Rebbis (som bjuder på middag ikväll) att jag skulle spara den sista till efter middagen för det goda sakens skull. Kan förstå henne! Jag börjar faktiskt blir riktigt orolig själv. För någon dag sedan kändes det helt lugnt och att detta skulle blir guld och gröna skogar. Nu när det är så nära har polletten trillat ner och jag gör allt för att dämpa paniken jag har inombords. Vad har jag gett mig in på??!! 

Nu är det dags för middagsbjudning. Hoppas det håller tankarna borta!

Snart nedräkning

Idag hittade jag en gammal dosa så min sista dosa fylldes mirakulöst på med några fler sista portioner. Tanken slog mig att jag skulle kasta dom men tänkte att om jag nu ska vara snusfri resten av livet så kan jag väl unna mig några få stackare att avnjuta. Någon kanske skulle säga att det bara är att dra ut på lidandet men man ska väl ändå leva i NUET. Känner mig dock lite nervös och spänd inför vad komma skall. Men det kanske är bra eftersom jag brukar snusa mer när jag är nervös och då tar ju dosan fortare slut! Snart får jag alltså börja nedräkningen. Min gissning är att snusen räcker till imorgon, eventuell onsdag morgon.

Hjälp!

Nu är det dags att ta upp kampen mot snuset. I cirka 8 år har jag snusat, mer eller mindre. Men nu är det slut. Köpte min sista dosa idag och sen är det finito. Min kära pojkvän hjälpte idag till med att öka min eventuell brist på motivation genom att visa en bild på hur det ser ut under min läpp. Den ska jag nog spara till eventuella svackor i kampen. Varför då blogga? Jo, jag behöver nog någon yttre press för att klara det. Det är också skönt att ha någonstans att "skriva av mig" och förhoppningsvis få utlopp för den förväntade rastlösheten och eventuella aggressioner av abstinensen. Tips och glada tillrop mottages gärna!

Det sista av livets goda...